Principen för seismiska isoleringsprodukter för byggnader är att inrätta ett seismiskt isoleringsskikt mellan grunden och byggnadens överbyggnad, såsom seismiska isoleringslager och spjäll, för att förlänga den naturliga vibrationsperioden för strukturen, undvika den överlägsna perioden för den jordkakan och därmed minska överföringen av seismisk energi till den övre strukturen. Speciellt:
Rollen för det seismiska isoleringsskiktet: det seismiska isoleringsskiktet består av seismiska isoleringslager och spjäll. De seismiska isoleringslagren ger flexibelt stöd i horisontell riktning, så att byggnaden kan glida horisontellt relativt marken under en jordbävning; Damparna konsumerar seismisk energi, kontrollerar förskjutningen av det seismiska isoleringsskiktet och förhindrar att de seismiska isoleringslagren deformeras för mycket.
Effekten av seismisk isoleringsteknik: Genom att inrätta ett seismiskt isoleringsskikt är överbyggnaden och grunden för byggnaden isolerade, vilket effektivt kan minska effekten av markvibrationer på överbyggnaden under en jordbävning. På detta sätt absorberas och konsumeras de flesta av jordbävningens destruktiva kraft av det seismiska isoleringsskiktet, vilket skyddar säkerheten för överbyggnaden och den inre personalen och utrustningen.
Tillämpliga scenarier: Seismisk isoleringsteknologi är tillämplig på olika byggnader, särskilt höghus och superhöga byggnader, mycket flexibla strukturer, storspannbroar, livlinjeprojekt och förstärkning och renovering av gamla byggnader. I dessa scenarier kan seismisk isoleringsteknologi avsevärt minska skadorna på byggnader orsakade av jordbävningar och säkerställa säkerheten för strukturer och personal.